Kära blogg,

idag var dagen då ryggsäcken blev lättare och ångesten släppte. Idag var dagen då vi fick ihop våra intervjuer (hurra!)! För två dagar sedan gick vi runt och tänkte att "Ja, detta skiter sig nog trots allt", efter något som känts som tusentals telefonsamtal och mail som inte leder någonstans tappar man hoppet lite grann, ja så är det. Men en sak har vi lärt oss här nere. TIA - This is Africa. Regel nummer ett: Du mailar inte om du vill ha svar. Regel nummer två: Använd inte telefonen till att ringa. Vill du någon något, då åker du dit. Üpersvensken inom dig kanske skriker att "NEJ vad OTREVLIGT att dyka upp utan att ha bokat tid tre veckor innan", men TIA, det du är van vid hemma är många gånger motsatsen till vad som är rätt här. Sagt och gjort, igår gjorde vi ett andra besök på en HIV/AIDS klinik som i förra veckan givit oss förhoppningar att nu äntligen kan vår studie bli verklighet. Idag sitter vi med fler intervjuer än vad vi vågat hoppas på.

Vi vill berätta om Mrs W, vår fantastiska kvinna och räddare i nöden. Hon är chef över kliniken och har varit den som gjort intervjuandet möjligt. Tänk dig läraren du hade i mellanstadiet som du var livrädd för, men enbart för att du visste att hon var rättvis mot den som förtjänade det och fick dig att inse att du gjort fel bara genom att titta på dig. Det är Mrs W. Det är med skräckblandad förtjusning som du älskar henne, men är livrädd på samma gång. Känslan när hon med rynkad och bekymrad panna läser upp dina intervjufrågor högt och ljudligt i personalmatsalen får dig att vilja sjunka genom jorden och tacka för kaffet.. Den stora vändningen kom dock efter att hon blivit intervjuad av oss fått våran "Tack för att du ställde upp"-present; ett systerur (modell väldigt rosa), ett bröstficke-pennfack (även den modell väldigt rosa) och en 100 grams marabou-kaka. Nu spirade kärleken. Det ena ledde till det andra, och vi är nu bjudna på hennes dotters bröllop den 13/12.

Svaren vi fick på intervjuerna var väldigt spännande att ta del av. Det är svårt att förstå att det dom berättar är hur verkligheten ser ut. Att testa sig mot HIV är här frivilligt, det finns ingen som kan tvinga dig, vilket såklart leder till att man jobbar på ett speciellt sätt som, igen, är annorlunda mot vad man är van vid hemma. Dock så var det fint att se mängder av broschyrer och gratis kondomer (även kvinnliga!! -hur ser ens en sådan ut?) Bifogar bild för den nyfikne.
Viktigt att komma ihåg är att antalet HIV smittade har sjunkit mycket under se senaste åren och enligt de erfarna sjuksköterskorna vi pratat med idag är det genom information, kunskap och ännu mer information som vi kan övervinna smittspridningen. Så, vårt budskap till er ikväll är: Kondomen är din kompis! Tänk på det nästa gång du slirar runt klockan kvart i fem utanför Park Lane och hoppas på att få till det.