Fyra veckor senare

Efter lite misstänksamhet hemifrån tänkte vi börja detta inlägg med ett litet bevis på att vi faktiskt pluggar här nere:

Bevis.

Hej!

Idag har vi varit borta i fyra veckor. Fyra veckor!!! Tiden rullar på som en toalettrulle, som Malins mamma brukar säga (tiden går snabbare när man närmar sig slutet för den som inte fattade den lätta).

Veckan började svettigt. Mitt i morgon-instagrammandet hände det som inte fick hända. Elen dog. Borta! Flödet gick inte att uppdatera, lamporna gick inte att tända, frysen började läcka och det värsta av allt- internet försvann. Igen. Hade man vart hemma hade man ju tänkt att "Aja det kommer la tillbaka snart". Kan man tänka så i Afrika? Svaret på den frågan är Nej (för den som inte fattade den lätta heller). Så mellan 8-16 flydde vi lägenheten i jakt på wifi och föda. Väl tillbaka igen uppstod en väldig spänning när lampknappen skulle testas. Med ett darrande finger la vi tillsammans ett lätt tryck på knappen. Lyckan fullständigt bröt ut när lampan lös. Om vi inte hörde fel så kunde man ana hur grannarna gjorde vågen i lägenheten intill.

Veckan fortsatte svettigt. Vi har tagit våra förslappade kroppar och googlat fram ett Crossfit gym som inte låg allt för långt bort (man vill ju inte göra av med för mycket kalorier). Väckarklockan kom efter en nära-döden-med-trippla-hjärtinfarkter-och-en-liten-liten-stroke upplevelse efter att ha bestigit Table Mountain i 35 graders värme. Tänk er att gå upp för en hög stol, i en bastu, i två timmar. Den känslan. Sagt och gjort, vi har nu gått tre introduktionspass på klubben och får nu börja köra med dom riktiga biffarna. Kul! Eller.

Idag har vi dessutom shoppat. På Pick and Pay. Eller ja, det ligger en liten klädbutik precis utanför. Där fann vi dessa fantastiska byxor som vi nu ska använda tillsammans varje dag i resterande fem veckor. På bilden syns även våra obligatoriska flygplanstofflor som snart sjungt på sin sista refräng. Vad som först var heltäckande tofflor har snart blivit sandaler. Om en vecka - flipflop.