Snabbt Nobelmiddagsbloggande

Klirr-klirr-klirr. Nu blir det tal.

Vi skulle vilja börja med att tacka oss själva. Slut på tal. 

Uppsatsen är inskickad och och ingen är nog gladare än vi (om inte Claes, vår handledare, då). 

På ett sätt känns det lite sorgligt. Kan tänka att det känns likadant som när ens barn flyttar hemifrån. Man har levt tätt inpå varandra under en lång tid. Badrummet är alltid upptaget när man måste in, det smälls i dörrar och högen med osorterade strumpor tar aldrig slut. Och sedan plötsligt en dag hittar man sig själv sittandes där i soffan och allt är bara.. tomt? Borta. Vi tänkte ringa förut men det gick inte. Det lilla barnet vi fostrat med hatkärlek och ångest har blivit stor. Kan avsluta detta stycke med ett utlåtande från Claes: 

"Lite ändringar får ni säkert göra efter examinationen men den dagen den glädjen."   

                                                                    - Claes Wikström.

Nu blir det bildbomb, håll i hatten!

Nu har vi en vecka kvar här och vi har gjort typ allt som står i guideböckerna (vissa saker två gånger) och lite till. På lördag vankas det vingård och de sista klapparna måste inhandlas. 

En lista på saker vi saknar:

-  Lussebullar (sånna med vanilj)

- Risgrynsgröt

- Pepparkakor med smör

- Julskinka med Jonnys senap

- Vörtbröd

- Aladdinask 

- Riktigt kaffe från riktig kaffebryggare

- Våra egna sängar

- TV (ligger efter i Så mycket bättre, Paradise Hotel (OBS Malin), Julkalendern, Nyhetmorgon, Jul med Ernst (OBS Jennifer) mfl mfl)

- Mamma och pappa

- Syskon

- Hundar och katt

- Vänner + BF (puss)

Bara DEN grejen!!!!

Förlåt mammor!

Ser att vi har ett antal sidvisningar per dag här trots 0 uppdatering. Gissar att det är Mamma Palm och Mamma Rosendahl som ligger bakom detta, förlåt för det! Tillägnar detta inlägg till er! Mvh era delvis afrikanska döttrar. (OBS ej bortgifta)


Var börjar man... Kanske enklast löser problemet med en bildbomb!

..men om vi skulle bli bortgifta så skulle det bli med pannkaksmannen

HÄR äter vi frukost (lunch och middag) på lördagar.
Old Biscuit Mill

Chokladhjärtat slår volter

Frukost 1

Frukost 2

Frukost 7

Mellanmål (så man står sig mellan måltiderna)

Frukost jag-har-tappat-räkningen

När det rosa huset kommer ut på Boplats flyttar Malin in här

Jennifer nöjer sig med det lilla gula

Här skapar vi gunsen! (och jobbar bort frukostkaggen)

När lättmjölken är röd och fetmjölken är blå.. Då skriker svenskhjärtat efter Arla

En heldag i Phumlani township

Anna-Bella Mossasella, fast på afrikanska

Julen har kommit till Polo Road. Något schizofren känsla att klä granen i shorts.

Hajken som inte riktigt blev som beräknat

Utsikten var det i alla fall inget fel på!

Inne i dimman stötte vi på Murvlare! (Dassar)

För mycket Greys Anatomy eller bara brist på kvällssysslor?
(Ja, Murvlingarna har namn och ja, de nuppar på bild nr 3) 

Fredagsskålar över att uppsatsen snart är besegrad!

Vilda pingviner (!)

Hoppas detta kompenserar för två tysta bloggveckor! Att starta en blogg gör att man på ett konstigt sätt börjar jämföra sig med Blondinbella, Kenza och Kissie. Plötsligt förstår man vilket hårt jobb de gör och pressen de måste känna över att ständigt leverera fyndiga och inspirerande inlägg om ögonskuggor. Det är fasiken inget lätt jobb, det ska folket veta! Tjejer, ni är värda varenda krona ni tjänar på era bloggar! Med det sagt, Kära läsare: Vi har Swish.

I vanlig ordning har vi haft taco-fredag här på Polo Road. Sydafrika, ni kan ta ifrån oss wifi och el, men ni kan aldrig ta ifrån oss en taco-fredag. Avslutar detta inlägg med en bild som säger mer än tusen ord.